Lars Bäckström debuterade 1952 med diktsamlingen Sammanfattning. När han 52 år senare gav ut sin sista samling, För dagligt bruk, hade han publicerat 15 diktsamlingar, dramatik, noveller, kritik, bild-, konst- och blandböcker samt antologier och översättningar. Som poet blev han mest uppmärksammad för samlingarna Öppen stad , Hjärnskakning och Gröna dikter . Lars Bäckströms stora genombrott i den svenska kulturvärlden skedde med redaktörskapet för Ord & Bild, 1962 - 70. Om detta skriver kritikern Ruth Halldén : "Det var rena revolutionen han åstadkom då han förvandlade denna hedersamma men något förstenade publikation till en tidskrift som gnistrade av klarhet och kraft, full av friskhet och eld." Vid Ord & Bilds 100-årsjubileum 1992 uttalade sig Lars så här: ?I det jag ?ville? som redaktör ingick nyenkelhet, blandkonst, konkretism, så småningom politisk poesi och ett försvar för litterär/konstnärlig verksamhet mot den nyvänster som såg konsten enbart som budskapsbärare och oduglig utan rätt budskap. Och så ingick barnlitteratur, det fria barnet som utopi, kvinnorörelse och könsroller?? . Begreppet ?nyenkelhet? har kommit att häfta vid Lars. Han såg själv företeelsen som tidsbegränsad, knuten särskilt till Ord & Bild åren 1962-63. Den innebar en protest mot tendenser till ett tillkrånglat språk i samtidens poesi, och företräddes också av bland andra Göran Palm. Syftet var enligt Lars ?Att ställa sig som ?nyfödd? inför en näraliggande verklighet, undvika gammelmodernismens högtidlighet och bildtvång , i princip peka ut vägen till en icke-exklusiv diktning? . Det klassiska exemplet hos Lars har blivit dikten om Disktrasan. Lars Bäckström fortsatte livet ut att redovisa sina iakttagelser och erfarenheter genom poesi, litteraturkritik och reflektioner - även efter den trafikolycka i maj 1999 som ledde till att han tillbragte de sista nästan sju åren på ett vårdhem, i rullstol och med starkt reducerad hörsel. Några av hans känslomässigt mest öppna och frisläppta dikter finns att läsa i hans sista, ovan nämnda, samling, För dagligt bruk. I en recension i Uppsala Nya Tidning skriver Bo Gustavsson: "Tankediktaren Lars Bäckström har väl aldrig skrivit bättre än i den nya boken och det är märkligt med tanke på att merparten av texterna skrivits efter den allvarliga olyckan i maj 1999 [...] Nog är det dags att upptäcka värdet i hans poesi. Alltför länge har han varit ignorerad och osynliggjord i svenskt kulturliv."
Lars Bäckström debuterade 1952 med diktsamlingen Sammanfattning. När han 52 år senare gav ut sin sista samling, För dagligt bruk, hade han publicerat 15 diktsamlingar, dramatik, noveller, kritik, bild-, konst- och blandböcker samt antologier och översättningar. Som poet blev han mest uppmärksammad för samlingarna Öppen stad , Hjärnskakning och Gröna dikter . Lars Bäckströms stora genombrott i den svenska kulturvärlden skedde med redaktörskapet för Ord & Bild, 1962 - 70. Om detta skriver kritikern Ruth Halldén : "Det var rena revolutionen han åstadkom då han förvandlade denna hedersamma men något förstenade publikation till en tidskrift som gnistrade av klarhet och kraft, full av friskhet och eld." Vid Ord & Bilds 100-årsjubileum 1992 uttalade sig Lars så här: ?I det jag ?ville? som redaktör ingick nyenkelhet, blandkonst, konkretism, så småningom politisk poesi och ett försvar för litterär/konstnärlig verksamhet mot den nyvänster som såg konsten enbart som budskapsbärare och oduglig utan rätt budskap. Och så ingick barnlitteratur, det fria barnet som utopi, kvinnorörelse och könsroller?? . Begreppet ?nyenkelhet? har kommit att häfta vid Lars. Han såg själv företeelsen som tidsbegränsad, knuten särskilt till Ord & Bild åren 1962-63. Den innebar en protest mot tendenser till ett tillkrånglat språk i samtidens poesi, och företräddes också av bland andra Göran Palm. Syftet var enligt Lars ?Att ställa sig som ?nyfödd? inför en näraliggande verklighet, undvika gammelmodernismens högtidlighet och bildtvång , i princip peka ut vägen till en icke-exklusiv diktning? . Det klassiska exemplet hos Lars har blivit dikten om Disktrasan. Lars Bäckström fortsatte livet ut att redovisa sina iakttagelser och erfarenheter genom poesi, litteraturkritik och reflektioner - även efter den trafikolycka i maj 1999 som ledde till att han tillbragte de sista nästan sju åren på ett vårdhem, i rullstol och med starkt reducerad hörsel. Några av hans känslomässigt mest öppna och frisläppta dikter finns att läsa i hans sista, ovan nämnda, samling, För dagligt bruk. I en recension i Uppsala Nya Tidning skriver Bo Gustavsson: "Tankediktaren Lars Bäckström har väl aldrig skrivit bättre än i den nya boken och det är märkligt med tanke på att merparten av texterna skrivits efter den allvarliga olyckan i maj 1999 [...] Nog är det dags att upptäcka värdet i hans poesi. Alltför länge har han varit ignorerad och osynliggjord i svenskt kulturliv."