Kvinnans ekvation : Kön, makt och rationalitet i Strindbergs författarskap

4/5 ( ratings)

"Kvinnan är endast ett komplement till mannen, och mannen dubblerar sig ofta genom en kvinna, fyller henne med sitt innehåll och kan ha en god hjälpreda i detta sitt andra jag."

Orden är August Strindbergs. Gång på gång återkommer han i sitt författarskap till kvinnofrågan. Könsproblematiken genomsyrar både skönlitterära texter och artiklar. Strindberg är långtifrån ensam i sitt utforskande av kvinnans underlägsenhet. Auktoriteter som Darwin och Nietzsche nämns. Intresset måste ses i förhållande till samtida maktstrukturer; under slutet av 1800-talet tar medelklasskvinnan steget in i den manligt dominerade offentligheten. Kvinnan blir synlig. Detta konstaterar Uppsaladocenten Margaretha Fahlgren i sin studie. Från att ha varit radikalen som i 1880-talets början bejakade kvinnoemancipationen blir Strindberg bitter belackare. Utifrån nyare psykoanalytiska teorier, där Julia Kristeva är ett väsentligt namn, skärskådar Margaretha Fahlgren de patriarkala mönster och psykiska strukturer som ligger till grind för Strindbergs kvinnofientlighet. I de avslutande analyserna söker hon svaret på frågan varför den religiöst färgade kvinnobilden kommer att dominera. Margaretha Fahlgren utgår ifrån några av Strindbergs mest lästa och spelade verk som I havsbandet och Svarta fanor, Fröken Julie och Ett drömspel.