Subscribe to Read | $0.00
Join today and start reading your favorite books for Free!
Quick and Easy Sign Up!
It takes less then 1 minute to sign up, then you can enjoy Unlimited eBooks.
Join today and start reading your favorite books for Free!
Quick and Easy Sign Up!
It takes less then 1 minute to sign up, then you can enjoy Unlimited eBooks.
Read Anywhere and on Any Device!
Rate this book!
Write a review?
Av de två är novellen Det tredje ljuset min favorit. Kortromanen lämnade tyvärr en del att önska i form av att sy ihop det hela. Den började superstarkt och sedan planade det ut innan det dippade på slutet.
Två juveler i novellform, om medmänsklighet, empati, kärlek, om att stå upp för de svaga och om hur svåra umbäranden formar oss som individer på olika sätt. Men också om skeenden i Irlands historia som inte ligger så långt borta i tiden. Claire Keegans sparsmakade och koncisa, men ändå målande språk är en lisa för själen, i likhet med det utrymme författaren lämnar för den egna fantasin och tolkningen. ">Du är aldrig tvungen att säga något<, säger han [Kinsella]. >Kom alltid ihåg att just det be...
Två välskrivna noveller med hög precision och noga valda ord. Keegan gestaltar såväl karaktärer som omgivningar med stor känsla och lämnar oss med gripande människoöden som dröjer sig kvar.
Vet inte vilken av dessa två noveller/kortromaner jag tyckte bäst om. Jag blev väldigt tagen av Det tredje ljuset men Små ting som dessa är ju en förfärlig historia som det är svårt att inte beröras av. Är glad att jag läste denna pärla till bok!
Något av det finaste jag läst.
Helt underbar! Inbjöd till långsam läsning! Och ville ändå läsa om direkt.
Det tredje ljuset publicerades 2009 och har blivit en modern klassiker på Irland. Jag vill påstå att det är en perfekt långnovell.Ett barn skickas till fosterföräldrar och det är hon som står för berättandet i första person singular. Det är spännande att dela hennes naivistiska blick på omvärlden. Kanske att realismen får stå tillbaka något för språkliga extravaganser och kloka inpass, men det är bara förtjusande.”Ingen av oss säger något, så där som folk tiger ibland när de är lyckliga. Så fort...
Jävlar.Det här är så bra. Vad mer kan sägas om dessa två pärlor till berättelser?Jag vet inte vad jag ska säga, för det är ett så intensivt berättande trotssin lågmäldhet. Det är som att titta på den mänskliga kärnan under lupp, eller nåt.Näe, jag är alldeles för obildad för att skriva om dessa två korta, ljuvliga verk.Tack Claire Keegan!
Den här boken består av två långnoveller (eller kortromaner) – Det tredje ljuset och Små ting som dessa. Originalen är publicerade med tio års mellanrum. Claire Keegan har ett fantastiskt språk, och förmår att gripa tag i läsaren med sina berättelser. Karaktärerna är lågmälda, och beskrivs med kärlek, med sina fel och brister. Bägge långnovellerna är utmärkta exempel på hur det inte behövs så många sidor för att berätta en historia som berör. Hennes sätt att skriva noveller påminner mig om Alice...
Fin! Typisk omläsningsbok. Och: kortromaner/långnoveller ändå va?
4,5 är mer rättvisande.
Inte ett format som jag är van vid, men drogs snabbt in i Det tredje ljuset. Skyggheten hos ett barn som för första gången möter trygghet är hjärtskärande. Språket är precist och nästan avvaktande.Små ting som dessa intar ett vuxenperspektiv med flera skiftningar i gråtoner. Den dömer inte människor som har det svårt men blundar inte heller för problemen. Tillägget efter texten om magdalenatvätterierna är fruktansvärd. Jag blev också sentimental över att läsa om platser jag känner till och sakna...
Dessa små kortromaner griper tag genast från början. De är rakt och enkelt berättade, men har många lager. Speciellt den andra, Små ting som dessa, blottar i en enkel historia både ondska och medmänsklighet.
Det tredje ljuset var en vacker långnovell med författarens gripande sätt att gestalta på. Den var behaglig och älskvärd och det kändes tryggt att läsa den. Små ting som dessa var också träffande och bra! Båda berättelser är något okonventionella och tagna ur sammanhang och slutade lite tvärt, men jag gillar det! Två intima och personliga berättelser men otroligt lätta att ömma för. Stort tips för dem som känner för att läsa en kort bok.
Mångbottnade, välskrivna och värmande noveller. I synnerhet den första. Mycket undertext.Anade ett eventuellt övergrepp i den. Bestämde mig att det var nog inte så, men det gav ytterligare laddning åt texten.Ett stråk av präktighet och sentimentalitet störde en del.
Två fantastiskt vackra noveller.
Vacker bok. Årets första femma!
”Det tredje ljuset” fångar mig fullständigt med sitt lågmält precisa språk, barnets berättarröst och de komplexa känslobeskrivningarna. Den fristående fortsättningen ”Små ting som dessa” berör mig inte fullt lika mycket, men lyckas kanske ännu mer än sin föregångare att lyfta frågan om på vilket sätt det irländska samhället borde — och inte borde — ha ansvarat för barnen som föddes mer eller mindre oönskade. Båda berättelserna har religionen, fattigdomen och en sträng sexualmoral som en grå filt...
Enkla men gripande berättelser. Den första, Det tredje ljuset, påminde mig mycket om Att överleva en sommar av Camilla Prell-Weichl. En flicka som kommer till en familj och som försöker förstå sin plats. Keegans novell känns ljusare, trots allt, och jag tycker om det öppna slutet.
Två olika böcker i samma miljö och det är kanske det som jag uppfattar att vara det bästa med böckerna. Miljöbeskrivning är väldigt målande. I övrigt så fann jag tyvärr båda böckerna ganska tråkiga, det finns inte riktigt något som driver berättelsen framåt. Den första boken är enligt mig den bästa och har ett väldigt vackert slut.
