”Kärlekens utsagor kväver mig, alla vilda löften som packas och trivialiseras. Mitt djur är uttern, min månsten jaspis och agat. Din mun är ett durumställe som doftar av vete.”
Marie Lundquist debuterade 1992 och har på ett decennium blivit en av landets främsta lyriker – för två år sedan fick hon t ex Gerard Bonniers lyrikpris för En fabel skriven på stenar. Hon rör sig ofta i ett gränsområde mellan poesin och prosan: språket är lyriskt men böckerna har också ett berättande drag. På ett ovanligt sätt förenar hon mjukhet och skärpa, och det blänker också till av en avväpnande humor i hennes dikter.
Höstens bok består av korta prosadikter som bildar en tät och skimrande berättelse om kärlek: om skillnaden mellan jord och hav, om oåtkomlighetens alfabet och blodet som kan börja sjunga i en okänd rytm – och berättelsen fortsätter.
”Kärlekens utsagor kväver mig, alla vilda löften som packas och trivialiseras. Mitt djur är uttern, min månsten jaspis och agat. Din mun är ett durumställe som doftar av vete.”
Marie Lundquist debuterade 1992 och har på ett decennium blivit en av landets främsta lyriker – för två år sedan fick hon t ex Gerard Bonniers lyrikpris för En fabel skriven på stenar. Hon rör sig ofta i ett gränsområde mellan poesin och prosan: språket är lyriskt men böckerna har också ett berättande drag. På ett ovanligt sätt förenar hon mjukhet och skärpa, och det blänker också till av en avväpnande humor i hennes dikter.
Höstens bok består av korta prosadikter som bildar en tät och skimrande berättelse om kärlek: om skillnaden mellan jord och hav, om oåtkomlighetens alfabet och blodet som kan börja sjunga i en okänd rytm – och berättelsen fortsätter.